Hej...
Här kommer ett depp inlägg, bara så att alla vet!

Idag så har jag haft en "Allt går emot mig dag". Först försov jag mig typ 22 minuter, sen rasade alla kläder ut ur garedorben hos veterinären och sist av allt får jag reda på att min stödmamma har förlorat sin andra hund. Hennes första hund som gick bort dog för knappt ett år sen.
Plus på det så har det varit en kolosalt dålig helg...

Life keep on throwing shit at you!

Ju mer man upplever eller går igenom desto mer erfarenheter får man.   

Kram på er

Ibland så får man bli irreterad på folk som man tycker om,
ibland går allt bara åt helvete!

Bor på ett internatboende där folk blir irreterad på när man inte diskar efter sig. Det kan jag förstå, faktiskt. Men det måste ske på egen masikn. Jag flyttade inte hit upp för att få folk upp i arslet som man hade det redan innan man flyttade hit. Man får ont i huvudet för folk klagar hela tiden på små saker.
Vi har varandra men vi är inte bra nog för andra och det är så himla sant!

Har haft en ande på skolan ganska länge nu men hon har inte följt med mig hem på hela tiden. Men när jag hade haft praktik i typ två veckor så har hon dykt upp igen, fast hemma hos mig. Det känns inte så där jättekul. Men ändå känns det helt naturligt för mig att hon har kommit hem till mig, för då kanske hon äntligen kan börja prata med mig. För då kan ju jag hjälpa henne över till andra sidan. Vet att det låter sjukt men det är typ hälften av mig som gör sådant. (Kan även prata med hästar och hundar på samma sätt som jag pratar med andar, får upp bilder i huvudet vad de har varit med om.) Ibland känns det läskigt att ha N i närheten med tanke på att hon har lite speciellt humör. Hon kan vara jättesnäll samtidigt som hon kan vara en pain in the ass...

Aja, nog om den confession nu. har varit med en kompis från igår till idag. Åker hem ikväll, känns lite trist när det roliga måste tag slut. Men det är ju så det är i de flesta fallen.

Så välkommnar hem N till mig och hoppas starkt på att hon börjar pratar med mig inte bara via mina drömmar. För det börjar bli brist med sömnen även när jag är hemma...

Kram på er//
Jill

Här kommer 10 sanningar om mig själv!

1. Jag har tre systrar, alla över 30!
2. Min pappa är min bästa vän i hela världen!
3. Jag är tillsammans med mitt ex igen och det är jag stolt över, säg vad de vill!
4. Jag har skärt mig asmånga gånger, men alla ärren har läkt!
5. Jag har försökt att ta livet av mig fem gånger.
6. Jag har fyra bästa vänner som jag berättar allt för.
7. Jag är andeviskare, healer och lite djurpratare.
8. Jag älskar musik, för den hjälper mig mest när jag behöver den.
9. Jag HATAR fjortisar!

Hej!
Jill heter jag och det här är min blogg som går in lite djupare i min vardag. Min känslor, jobbig och roliga känslor. Detta ska vara en blogg där man ska kunna känna igen sig i, kampen att vara stark och kampen för att behålla sina vänners kärlek.

Jag som person är väldigt mångsidig stilmässigt. Ibland är jag utstickande och ibland väldigt mainstream. Men jag antar väl att det flesta människor är så. Jag är även en sån där som man kallar för andeviskare, jag kan kommunicera med andar. Vilket är jobbigt, med tanke på att om man är 20 pers så är man egentligen 40 pers med andarna inräknat. Ni får tro vad ni vill men så är det i alla fall. Lämna inga elaka kommentarer, har ni något emot min blogg lite senare så läs den överhuvudtaget inte!
Jag som person på insidan en väldigt eftertänksam och en smula filosofisk, lite tillbaka dragen också när det gäller nya människor eller när jag blir osäker.

Varför just confessionbooth?
Jag tycker personligen att det är för få bloggar som verkligen berättar om deras verkliga känslor och vardagliga problem. Så då tyckte jag väl att namnet passar perfekt in liksom!
För här kommer jag erkänna saker om mig själv som de flesta inte vet.

Kram//
Jill